HÄSTKASTANJ

HISTORIA: Esca är latin och betyder föda. Troligen kommer namnet av att turkarna matade sina hästar med hästkastanjer. Hästkastanjen hade stor betydelse för de fattiga hushållen under medeltiden. Man hade bladen och kastanjerna som foder åt sin boskap. Kastanjerna maldes även ner till ett pulver och användes som ingrediens i klister, tvål och hudvårdsartiklar. De krossade fröna användes som tvättmedel. Av barken kunde man göra röd textilfärg och kastanjeskalen gav en grön.

BESKRIVNING: Ett ståtligt träd med vackert välvd tät krona och gråbrun sprucken bark i tunna fjäll. Stora fem- eller sexfingrade blad. Karakteristiska för sina vita nektarrika blommor, samlade i upprättstående kägelformade klasar samt för sina tjocka starkt kibbiga knoppar. Den taggiga frukten innehåller en till tre glänsande klotformiga rödbruna frön (kastanjer). Hästkastanjen växer vilt i hela östra Europa. Den kom till Norden någon gång på 1500-talet.

Blomningstid maj-juni.

INNEHÅLL: Drogen utgörs av blommor, blad, bark och frö. Blomman är nästan doftlös, men smakar sött. Bark och frön är bittra.

En av de mest betydelsefulla aktiva substanerna i hästkastanj är saponinglykosiden aescin. Aescin kan hjälpa venväggarna att behålla sin styrka och spänst. Detta är viktigt t.ex. för att undvika svullnad, tyngdkänsla och ödem (vätskeansamlingar) i benen. Hästkastanjedrogen innehåller även glykosiderna aesculin, aesculosid och fraxin, flavoner, tanniner, cumariner, katekingarvämnen, pektin, flavonquercitrin och isoquercitrin. Dessutom finns det i blommorna rutin och i fröna saponiner, bitterämnen, fett, stärkelse och andra substaner.

I vissa länders medicin har dessa droger använts både invärtes och utvärtes vid bl a hemorrojder, åderbråck, åderinflammationer och genomblödningar. Barkavkok har ordinerats vid febertillstånd. Av blommorna kan beredas ett alkoholextrakt (med även vinruta och rosmarinblad) som ibland används som insmörjning vid reumatism, ischias och gikt.

Extraktet ur fröna lär sänka blodets kolesterolhalt och ha läkande inverkan vid bl a leversjukdomar och skleroser.